B-filmer

Är de inte egentligen hur underbara som helst? Jag vet med mig att faktiskt tycka om att ibland se på dessa "Mästerverk". Skådespeleri som inte riktigt räcker hela vägen fram, budgeterade filmer som många gånger visar mera våld än vad Arnold i sina glansdagar ens kunde fantisera om.

Dolph Lundgren springer omkring och är en "levande/död" soldat och utdelar sparkar till höger och vänster med ingen mindre än Jean Claude Van Dame. B-filmen för mig är vad film ska vara, ett försök att skildra en berättelse utan kanske varken kompetensen för det eller ekonomin för den delen.

Men givetvis så uppskattar jag en "A-film" ännu mera, men just i tids fördrivssyfte är B-filmer fantastiska. Jag behöver inte följa filmen helhjärtat, kan springa omkring i lägenheten, äta eller surfa runt. Helt utan att filmens innehåll blir sämre, snarare bättre. Då jag inte behöver se allt.

Sen finns det ju de där serierna på tv som går år ut och år in. Visst kan jag uppskatta att kunna hoppa in i "Days of our life" med deras slagdänga "Like sands in the hour glass, so are the days of our life" - ett år senare utan att historien har lett fram till något nytt. Det är helt enkelt som att komma hem.

Så jag slår ett slag för B-film, B-serier och allt som är underskattat. Synd att inte flera vinstdrivande Execs runt om i "tv" världen tycker som jag. Då hade det alltid funnits bra mycket mera att titta på under dagar & kvällar som denna.